Martin Jutéus

Världen kokar och jazzen har blivit en parfymerad sarkofag. Den hyllade pianisten Martin Jutéus har sagt upp bekantskapen med allt vad god smak heter. I en djupt oroväckande solokonsert kliver han upp på scenen beväpnad med en Yamaha PSS-170 – en radioaktiv feberdröm från en japansk leksaksfabrik anno 1986.

Detta är ljudet av en jazzmagister som drabbas av en psykotisk panikångestattack i en leksaksaffär. Med fingrar tränade för Rachmaninov tvingas Jutéus navigera tangenter små som mjölktänder, medan instrumentets primitiva rytmbox piskar fram aggressiva popdekonstruktioner. Det är en existentiell kamp mellan en maskin för 200 kronor och en magisterexamen i musikteori som inte längre kan rädda honom.

Publiken varnas för akut lo-fi-psykos. Det finns en reell risk att batterierna läcker syra mitt i ett atonalt solo under ”Life on Mars”. Det blir smutsigt, syntetiskt och det mest pretentiösa som någonsin drabbat en begagnad leksak. Vi rekommenderar publiken att sitta i fosterställning; det kommer att dofta bränd ozon och förlorat förstånd. Välkommen till plast-apokalypsen – slutet för jazzen och början på en analog mardröm.